Hur tänkte jag då då?

Ett projekt jag var med i under 2014:

"En bild om dagen".

Det var ett projekt skapat av  Tobias Fischer, för Facebook. Det som var roligt, tycker jag, var att varje ny dag hade ett specifikt tema. Vi kunde se alla temadagarna för hela året och på så sätt förbereda oss mentalt för kommande uppgifter. Vissa dagar var det lätt, andra dagar kunde jag grubbla mig fördärvad utan att komma på en enda bra bildidé.

Plötsligt kunde jag vakna upp mitt i natten med en bra idé. Då var det bara att knalla upp från sängvärmen och smida medan järnet var varmt. Detta hände flera gånger. Ibland dök bilden upp under arbetets gång. D v s jag började jobba efter en idé då jag plötsligt överraskade mig själv med en helt annan idé. Då börjar vi om från början igen.

Nu lägger jag upp ett stort gäng bilder från det gångna året och tänker beskriva "Hur tänkte jag då?"

När du pekar och klickar på bilderna kan du se dem i större format.

 

 

Ett fordon, tänkte jag, är så stort mot en liten liten

insekt. Ett sammanträffande är alltid fatalt.  Den 

stackars getingen hade ingen chans. Den ser så

förvånansvärt hel ut mot den blanka hårda plåten.

 

Tema Farligt.  Här ville jag visa på faran att luta sig

för långt ut. Fallandekänslan ville jag för-

stärka med en zoomeffekt.

 

Här lekte jag lite med dimensionerna. En vass kniv

skär sig lätt igenom pappret och ut till verkligheten.

Knivbladet är 2,5 cm långt och därmed inte så

farligt som det kan verka.

 

Återigen en lek med dimensioner. Jag ville gärna

hälsa på mig genom bildskärmen.

 

Vision vill visa vilka visioner som kan fara genom 

 skallen innan jag tar kameran med mig ut till

verkligheten. Många bildidéer har jag innan

verkligheten slår till en med realismen.

 

Att plåta sovande varelser till detta tema är vanligt.

Jag ville göra något annat av detta tema.

 En kameraväska med analoga kameror ligger

ju verkligen och sover en slags evig sömn.

 

Färgen brun. På landet fann jag en gammal rostig spik.

Fram med mobilen, (iPhone5), på med en makrolins,

som jag fick i julklapp 2013. Det gjorde perspektivet lite

mer spännande, samtidigt som brun är med i alla nyanser.

 

Långsammare än en halvslumrande snäcka får man leta efter.

Denne krabat halvsov på soptunnelocket på landet.

 

Temat var siffra helt enkelt. Jag gjorde  helt enkelt

en siffergubbe av siffran 8.

 

Vad kan vara mer ovant än att se mig iförd stickredskap?

Detta var en bild som växte fram under det att jag 

jobbade med en annan idé.  Bara att fråga hustrun var

stickredskapen fanns belägna. Sedan virade jag in mig

i garn, bytte ut en sticka mot en virknål och tog ett gäng

selfies. Jobbade mycket med att få mimiken och blicken att 

illustrera ovant.

 

Mörkt. Det är då alla hemskheter kommer fram. Jag har i

min ägo två muggar av dödskalletyp. (Inköpt på Butterick's).

Provade massor av olika konstellationer innan jag blev

minst missnöjd med denna.

 

På ett hus i Sundbyberg finns det bara en enda balkong

på denna sida. Bilden till dagens tema var därmed given och tagen.

 

Aktivitet kan vara så mycket. Jag skulle kunna framkalla svettdroppar

med hjälp av enastående aktivitet. Men jag ville ha en liten touch

av "yngveism" i bilden. Letade upp en flygsimulatorbakgrund som

jag lade upp på bildskärmen. Joysticken hade jag redan. 

Sedan var det bara att plåta. Lång exponeringstid samt rörelse

i två moment gjorde bilden som jag ville ha den.

 

Temat gällde klockan 24. Men för tusan. Klockan blir ju aldrig 24

tänkte jag.För att illustrera, dels frånvaron av klockan 24, samt

min frustration över att inte kunna ta den bilden gjorde

jag detta montage.

 

En av de roligaste saker jag vet i livet,  är att leka med ord.

Så, ordet muskel kan ju ha två betydelser: Muskel samt muskel.

Någon muskel hittade jag inte så två möss hade jag som ville kela.

 

Staden kan te sig nog så rörig emellanåt. Så jag ville illustrera detta

med en bild av rörelseoskärpa. Det var inte så lätt som jag trodde. Det

blev många exponeringar där jag försökte hitta rätt tid och rätt 

rörelse. Lagom är bäst. Slutligen nöjde jag mig med denna bild.

 

Plast finns ju i många varianter. Men en modell i plast minner

om barndomen/ungdomen.

Denna modell av en DC3:a köpte jag på flygvapenmuseet i Linköping

köpte jag för många år sedan. Har legat i träda sedan dess, men

närmar sig nu fullbordan.

 

Lura är också ett ord med fler betydelser.  Jag ville här visa att

man kan "lura" vid datorn. Timmen är sen och mycket

bildpyssel gör en gammal man trött. (Fast det är

bara på låtsas ju.)

 

Temat ost bjöd in till lite muslek igen. Jag lade in datormusen

vid osten för att se om hon åt.

Nu tänker många av er, vadå? Är musen en hon?

Jo så är det. Hade det varit en han, hade det varit joystick.

 

Resa tänker jag kan man göra hemma i en fåtölj också.

Här en fotografisk resa med  David LaChapelle.

Det är en fotograf jag gillar mycket.
Just i böckernas värld kan man göra många spännande resor.

"Den som läser många böcker lever många liv."

 

 

Tänkte först ta en bild på en rödglödgad spisplatta.

Tänkte sedan att det var dumt. Skulle ta en evighet innan

"stenåldersspisen" blev så varm att det kunde fotograferas.

Sen kom jag på den briljanta idén att låta min hand börja

brinna på plattan för att visa att den var varm.

Ångrade mig igen. Lade handen på en kall platta

klonade in lågor från en helt annan bild samt målade

in lite rök här och där. 

Ingen skadades vid fotograferingen!

 

I köket får jag många "kloka" idéer. Som när

jag skulle plåta till temat kastrull. Jag, den

store köksmästarens egna försvarslinje.

Kastrullen passade sådär. Fram med eltejp och tejpa

fast den. En lampa på brödkaveln. Jag har ju sett hur

amerikanska poliser och militärer har lampor på sina 

vapen. Varför inte jag?

Slutligen ville jag att jag skulle framstå som ett

slags djinn, ande som bevakade domänen därav den

borttynande underkroppen.

 

Det mest trista  jag vet är blåskärmen. Den kommer alltid

när jag lagt ned timmar på ett jobb utan att spara emellan.

Det är ju ett måste att spara lite då och då. Men ibland

glömmer jag det...tills blåskärmen dyker upp.

Då är det trist.

 

Min barndom finns i min hjärna. Jag har inga dåliga minnen

som jag vill visa med mitt glada anlete. I huvudet ses jag och 

min far. Jag är kanske 1,5 år där.

 

Imperfekt, förfluten tid, som det sades när jag gick i skolan.

Att då blicka tillbaka till en svunnen tid torde illustrera

imperfekt perfekt.

Jag har lagt ihop tre bilder  och behandlat dem lite

olika för att passa in i det imperfekta.

I skogen klonade jag in en koja som stod på vår tomt i Skälby,

norr om Stockholm. Det är jag som tittar fram ur kojan i

början av 1950-talet.

 

Temat kam var ju ett givet tema denna dag. Kam?

Vad skall jag med en sådan till tänker jag.

Just detta ville jag illustrera med denna bild och min.

Tog många bilder innan minspelet blev som jag ville.

 

Korg kan ju vara mycket. Att plocka svamp i t ex.

Nu kunde jag inte göra det så jag köpte tre tvättsvampar

på macken. Lade dem i en korg. Plockade fram gummistövlarna

och placerade ut allt som om jag just återvänt från

en svamptur i skogen. 

Bilden på en svampkorg är klar.

 

Dragkedja. Här hade jag bilden klar redan från start. 

Fram med mobilen igen, (iPhone5), på med makrolinsen

och börja fotografera. Jag gick i veritabel närkamp med motivet

och blev nöjd med denna bild. Som ett tåg som rusar fram.

 

Baka saffran hör till årets höjdpunkter. Så ock i år. Men denna

gång ville jag kombinera det med temat bak. Fram för lite

"yngveism" igen då. Tre bilder mixades och fram kom

bagaren som hamnat mitt i smeten.

 

Tänk om det blir pannkaka av alltihop. 

Och det blev det.

(Men jag hade såååå roligt ju.)

 

Ord på V som i Vaken. Jag ville låtsas som om Stephen  King

kunde skrämma mig till vakenhet. För att sätta lite

extra krydda på bilden, ljusade jag upp mina 

ögonvitor. Tog en extrabild på mina dödskallemuggar

som jag förvrängde och lade in som svävande ond

ande över mitt intet ont anande huvud.

Jag sov gott som alltid.

 

Tänk om man kunde ha en gräsmatta inne. Sagt och gjort.

På Solna kyrkogård fotade jag gräset och löven. Hemmabilden

lade jag över och raderade golvet. Då kom gräsmattan fram.

Temat Matta är avklarat.

 

En enkel lådkamera är lagom enkel för bilden till temat Enkel. 

Jag tonade bilden i lite sepia och mixade den med originalbilden.

 

Han. Alla har ju hört hur dåliga män blir om de får 37,5 i feber.

Då vill jag visa hur jag är redo för Sankte Per vid 37.7.

Två bilder igen mixades samt en bild på termometern som jag klonade in.

 

Detta var i julklappstider. Paket skulle slås in, kaffet

skulle drickas med pepparkakor. Fullt upp m a o.

Två exponeringar igen som lades ihop samt att jag

raderade den ena så det skulle passa ihop på bästa sätt.

 

Temat var klockan 14. Här visar jag hur jag låses vid temat.

Jag tänker dygnet runt på bildlösningar. För att visa

eller förtydliga det, visar jag att jag ser en bild samtidigt som

min hjärna jobbar med temabilden.

 

Ute är det mörkt och kallt. Då vill jag visa att jag

längtar "Tillbaka" till badvänligare dagar.

Bilden på teven är när jag simmar lugnt i

Röda Havet.

 

Temat Telefon

Genast fick jag bilden i huvudet. Ofta kommer man lite sent

för att man satt fast i telefon. En vanlig ursäkt som jag

satte bild till.

 

Rörelse vid julborden. Måste lätta på kragen och slipsen.

 Låg slutartid igen och avpassade rörelser. Sepiatoning.

 

Situation.

Att bli ertappad med byxorna nere när man har

fingrarna både i sylt, och kakburk, är en

prekär situation.

 

Soffa är en bra sak om man kan sjunka ned i den.

Ge mig en kvart om dagen, säger John Blund.  Det

gör jag så gärna, men först lite läsning.

Två hoplagda bilder. En på bara soffan, en på

mig i soffan. Sedan tonar jag ut mig själv så jag

verkligen ser ut att bli ett med soffan.

 

Ett jobb för min iPhone5 med vidvinkeltillsaten påskruvad.

Temat var rader. Jag har jobbat mycket med att få en grafisk effekt

med lite retrokänsla i.

 

Slutligen, min allra sista bild i projektet.

Alldeles innan vi skulle äta nyårsmiddag kom

idén som en nyårsraket. 

Jag vill visa hur jag träder in i 2015 som en nyfödd.

Jag bara blundar och kör utan att veta vad som

döljer sig bakom 2015.

Ja så slutade alltså fotoåret 2014 med givna teman varje dag. Det har varit jätteskoj att utmanas till nya bilder varje dag. 

Jag tycker mig ha märkt att det varit nyttigt för kreativiteten i stort. Nya sätt att tänka bild, göra bild och presentera bild. Men viktigast av allt: Jag har haft så ini helvete roligt.

2015 har jag planer på ett alldeles eget projekt. Mer om det mycket senare.

Tack för nu och på återseende.

Lev väl, var snälla mot varandra och alla andra.

Yngve