Några minnen från Råsunda stadion.

Minnesbilder från min skalle och hårddisk.


Så har det sista året för ärevördiga Råsunda Fotbollsstadion runnit ut. Sveriges Nationalarena i 75 år. (1937 - 2012) Uppvuxen i Solna har Råsunda alltid funnits i mitt liv på ett eller annat sätt. Det har inte alltid varit som åskådare. Jag tillbringade ett år som sjundeklassare i Råsundas lokaler. Som liten fick man ibland följa med en farbror in på en match. Oftast var det då södra som gällde. Jag stod och hängde utanför staketet, på grusplanen, som det var då. När det kom en farbror som såg snäll ut, frågade man om man fick följa med farbrorn in. Oftast gick det bra.

Då hamnade man innanför och kunde få se de stora hjältarna, fotbollsspelarna. Var det väldigt mycket folk, vilket det var ofta, så kunde man få klättra över staketet och sitta vid staketet på plansidan. Det var lycka det för en liten parvel.

Fick man inte följa med in, var det enkelt att planka in på västra läktaren. Bara att krypa under ett Gunnebostängsel så fort vaktmästaren vände ryggen till. Sedan sprang man av bara tusan uppför trapporna och satte sig längst upp på västra övre. (Det fanns, precis som på östra, en övre läktare, fast utan tak.) Ibland såg man vaktmästaren komma uppför trapporna spanande. Då gällde det att huka sig bakom någon vuxen.

Skolan låg vid 102:ans entré och en trappa upp. Magister Holmgren härskade med oinskränkt makt, på gott och ont. Detta var 1957 och Råsunda höll på att byggas om inför VM 1958. 

De stora företagen på stadion vid den tiden var Oscaria Skor och Marabou. Oscarias skyltar hängde överallt. (Tänk på det om ni ser gamla journalfilmer.) Marabous försäljare gick runt och krängde choklad.

Men nu lägger jag upp bilderna, de bilder jag valt ut. Bilderna är från de senaste 5 -6 åren.

När du pekar och klickar på bilderna ser du dem i större format.

Ingången västra-södra läktaren.

 Det roligaste på vårkanten är bussmottagningen
inför första matchen. Stämningen är hög inför
första matchen på säsongen. Alltid guldvittring.

 Ibland blir det fel, som här. 2004 tog vi emot fel
buss. Det var inte AIK's buss som kom. Det
var ett gästande lags.

 Tifot på Norra är alltid fint att se. 2004.

 2004, 1 augusti landade en helikopter på plan.
Vi visste inte vad det gällde. Det visade sig vara
Dick Lidman som kom inför en svensexa.

 Helikoptern lyfte strax efter att Dick Lidman
mottagit publikens hyllningar.

 2005 i september är det dags för ett Tifo igen.

 En ny bussmottagning på Råsunda. 2006-04-02.
AIK- Gefle 2-2.

 Samma match och detta år, var det "Black is Back"
som gällde.

 Johan Mjällby avtackas som den kung han är
detta år 2006.

2006-04-27 AIK-DIF 3-1

 AIK-Gais. 2006-05-14 2-0 Härligt Tifo igen.

 Johan Mjällby tar emot publikens hyllningar.
Ärevarvet. 2006-07-23. AIK-HBK 3-0.

 Bussmottagningen inför AIK-KFF 0-0 
2007-03-30.

AIK-DIF 2007-09-24- En match som slutade 1-1

 AIK-MFF 2007-08-26. Solregn och mot-
ljus.

Solen skiner genom regnet. Bjud på det, om ni kan
Friends Arena.

AIK-DIF igen. 2007-09-24 1-1 
Vackert tifo med bengaler bakom skynket.

 2012-04-22 AIK-GIF 1-1.
Sista året på Råsunda är inlett.
Bussmottagningen finns i bloggen på:

AIK-Norrköping 5-2. Vi hälsar också
Daniel Majstorović välkommen till AIK.
2012-05-20

Gräsmattan vattnas noga.
Vatten blir snyggt i motljus. 
2012-05-20


Norra inför matchen 2012-05-20.

2012-05-24 AIK-Gais 1-0.

2012-09-02. AIK-Helsingborg. 2-1.
Gnagis roar barnen och gör matcherna
minnesvärda även för det minsta.

Samma match, utanför södra. Förberedelser inför
 publiktillströmningen.

 AIK-CSKA Moskva. 0-1 
2012-08-23

 2012-10-07 AIK-Gefle. 0-1. Vi gräto.
Men barnvagnarna avslöjar väl att fotboll
är en publikvänlig sport.

 2012-11-22 var dags för sista matchen på Råsunda
för alltid. Aik tog emot Napoli. 1-2. Tyvärr satte en straff
på övertid stopp för de våra.

 Som en symbol vajade en AIK-flagga mot den
svarta himlen. En sen kvällsmatch som började 
21.05. En konstig känsla var det. Aldrig mer en
fotbollsmatch på Råsunda.

 De sista skriken har skrikits på Råsunda.
Sista glädjetjuten eller sorgeskriken.
Nu blir allt så tyst, tills grävskoporna
kommer för att rasera allt.

Inför sista matchen någonsin på denna arena
dukade Tifokillarna upp men en mäktigt fint tifo.

 Slutresultatet av en bra match. Stod länge 1-1 tills
Napoli fick en straff med totalt 40-50 sekunder kvar.

Matchen slut, allt är över. En tystnad lägrar sig.
Det är svårt att fatta att det är över.

 Andreas Alm, sparkar fundersamt på den
straffpunkt som sänkte hans/vårt AIK.

Ensam kvar på min stol
begrundar jag förluster.
Förlusten av en match
förlusten av ett älskat stadion.
Ett stadion där jag sett mången match,

men även haft egna matcher med lärare och läxor.
Adjö Råsunda, tack för alla minnen.
Saknar dig redan.
2012-11-22
 Nu ligger bänkarna tomma. Kanske de väntar på
att någon kommer att ta hand om dem.
Den 25 november, fick alla som ville, komma
till Råsunda och plocka med sig
en souvenir eller fler.

Sakta töms läktarna på åskådare. Några dröjer
sig kvar, liksom jag, tankfulla inför det oundvikliga.

Kioskerna är stängda. Det är tomt i korridorerna.
Det hörs inte så mycket längre från alla som
nyss skrikit och hejat fram de våra.

En ödslig trapp leder ned till utgången.  

 För allra sista gången går jag nerför de grå
betongtrapporna som leder ut i den mörka natten.

 Klockan är mycket när jag med dröjande steg
sakta lämnar arenan.

 Jag tittar uppåt en sista gång på läktaren ovanför mig.
Det känns tomt och slutgiltigt. Om ett halvår är det borta.
Vemodet lägger sig som en våt filt över mig.
"Nu är allt ett minne,
en saga från igår."
(Dan Andersson)

Hej då Råsunda. 
 
 --oo00oo--

Ja, detta var det om detta. Nu återstår en vinter innan säsongen börjar igen på en ny arena. Lite nyfiken är jag allt. Men vet ändå, vad jag kommer att sakna. Vårens första värmande solstrålar. Doften av gräs och jord. Kanske doftar det även på Friends? Men även regn, rusk och kyla har ju tillfört fotbollstittandet en extra dimension.

Alla vänner därute:
 ta’t lugnt.

Kommentarer