Nu kan de visas. Har inte varit problem tidigare heller, men nu lägger jag ut bilderna.
När du pekar och klickar på bilderna kan du se dem i större format.
Maria och jag åkte till Portugal i Oktober månad 2014. Jag plåtade, förutom de sedvanliga semesterbilderna, en del djur som kom i vår väg. Jag gillar att plåta djur, det är väldigt sällan de kommer tillbaka och klagar på taskiga vinklar eller orättvis beskärning eller sådant småtjafs. De nöjer sig med att konstatera att: "Jaha, du är den där galningen ute och lös igen" Därefter flyger, springer eller kryper de vidare i sina liv.
I detta avsnitt har jag ett gäng kattbilder som fick en dramatisk historia. Hur det gick? Återkommer längre fram till det.
Jag börjar med våra befjädrade vänner i luften
Måsar i skymningen, alltid på väg någonstans.
Ovanför verandan satt denna fågel och höll koll
på verkligheten.
Duvorna lögade sig i bassängen.
På klipporna vid Estoril fanns det flera fåglar.
Ej identifierade, av mig iaf.
Alltid kul att studera flygkonsten under det att
jag tänker på en bok:
"Jonathan Livingstone Seagull" av Richard Bach.
Har du inte läst den, gack åstad och gör det.
Har ett skojigt drömminne av just måsar.
Det var 2009 i Portugal. Jag hade tagit en lång
strandpromenad. Efter 45 minuter kom jag till ett
ställe där fiskebåtarna drogs upp.
Hundratals måsar flög över skallen och förde
ett väldigt liv. Den dagen hade jag ingen
kamera med mig.
På natten sedan, drömde jag om strandpromenaden,
måsarna och att jag hade kameran med mig.
Jag började fotografera.
Då kom Elton John gående, stannade upp och
frågade varför jag inte plåtade honom istället.
Du är ingen mås svarade jag.
Drömmen fortsatte med att vi fikade, tittade på
bilder och han frågade om han fick köpa några
till en platta han höll på med.
Det fick han såklart.
Senare kom han hem till oss i Solna, med plattan och
omslagsbilden på måsar. Det var en behaglig dröm.
Nästa dag hade jag med mig kameran, gick samma
långa promenad. 45 min dit och 45 minuter tillbaka.
(Jo långa stränder är det, men sköna.)
Hur som helst inte alls så många måsar.
Någon Elton John sågs inte till.
Det finns en som kan fotografera måsar och insekter
och som jag beundrar väldigt mycket.
Tammy Bergström en god vän och bäst i världen.
Hon bloggar på tidningen FOTO och delger oss
sina underbara bilder och finurliga funderingar.
Gå gärna in och titta:
Jag får nöja mig med att plåta det jag gör.
Måsar nära vatten är en syn för gudar, tycker jag.
Katter
När vi är på semester någonstans, brukar det alltid
komma katter in i bilden. Älskar katter så det är OK.
Nedanför vår dörr sågs denna katt sitta och titta ut oss.
Vänta på något ätbart? Jadå!
Klart att hen fick något.
Sedan fick vi syn på Kattfamiljen som levde under
buskarna. En mamma med 6 ungar.
De är ju alltid så söta. Självklart att vi hjälper till
med mat och annat.
En dag hände något som fick oss att tänka i nya banor.
Vi skulle, en regnig kväll, åka iväg för att äta på en
restaurang halvmilen bort. Innan vi åkte ut på stora
vägen såg vi en kattunge utanför bilen.
Hur hade den kommit så långt från sitt hem??
Jag och Maria gick ut i regnet för att fånga in den.
Vi måste återbörda den till sin familj.
Vi fick ge upp efter ett tag. Katten var snabbare
smidigare och vigare än oss.
När vi skulle åka hem efter måltiden, någon timme
senare, hoppade två andra små kattungar ut
från bilens underrede. !!!
Plötsligt insåg vi att katterna klättrat in i bilens inre
för att söka skydd i regnet.
En yngre kvinna med sin son fångade in de två.
Hon skulle ta hand om dem förstod vi.
Många tankar smög sig på den kvällen och natten.
Vad, hur och varför? Svårt att sova, oro och ängslan.
Nästa dag gick vi runt och letade efter den första kattungen.
Hittade den inte, Maria pratade med personal på
hotellets trädgårdsavdelning som lovade hålla
ögonen öppna efter den saknade kissen.
Nästa dag kom en av trädgårdsarbetarna med en liten
korg som innehöll ett styck liten och rädd kattunge.
Den saknade hade kommit hem. Vi återbördade den till
övriga kullen.
Därefter åkte Maria och jag och köpte en plastlåda
som vi byggde en koja av. Lade in filtar att ligga på.
Vi fick tag i en plastsäck som vi täckte kojan med.
Vi köpte kattmat för säkert 5-600 kronor som personalen
lovade att mata kattungarna med tills de klarade sig själva.
Totalt kostade katträddningen dryga 1000-lappen. Men värt allt.
Mission accomplished.
Kattmamman hade nu fyra av sina ungar kvar. De två
saknade förmodar vi lever i en familj.
Vi känner oss nöjda med vår insats.
Här ser vi entrén till det nya katthemmet.
Nu slipper de ligga under buskarna i ur och skur
och bli blöta.
På taket till sitt nya hem ligger de nu nöjda och
vi kan nöjda åka upp till Lissabon.
Ja detta om våra vänner djuren i naturen. just detta med katter är ett återkommande inslag på våra semestrar. Likadant var det i Egypten förra året. Även där slutade det bra, framför allt tack vare Marias enträgna kamp och envishet.
Vi hjälps åt, varhelst ett djur är i nöd och behöver hjälp.
Om Egyptenäventyret kan ni läsa om på:
Nästa uppdatering kommer att handla om solnedgångar. :-O
Till nästa gång
Alla vänner därute:
ta’t lugnt.
Kommentarer
Skicka en kommentar