På promenaden i dag, förde mina steg mig till Råsundastadion.
Jag kom för att se hur långt man kommit i rivningsarbetet. Ganska dumt egentligen, jag blir bara ledsen egentligen. Fast dokumentatören i mig säger mig att gå på, dokumentera.
Jag gick ju linjen för dokumentfotografi en gång på Christer Strömholms fotoskola. Sådant sitter i skall ni veta.
Nu råkade det slumpa sig så att just precis då jag kom, skulle man riva en stålställning i hörnet av Norra och Västra läktardelarna. Allt var förberett. Vajrar dragna och spända. Bara att dra med andra ord. Jag var redo att börja folma när de drog i gång.
Därefter gick jag runt och dokumenterade. Det är ju det jag gör under mina promenader. Resultatet ser ni här.
När du pekar och klickar på
bilderna kan du se dem i större format.
Jag som är lite sådär, vad ska man kalla mig, ovetande om en massa iaf :) är glad att få följa med till Råsunda och se vad som händer där :)
SvaraRaderaÄr glad att du finns, för med dig får man hänga med till spännnade platser, såväl i utlandet som på fotobollsplan :)
tack fina vän!
kram Tammy
Tack Tammy.
SvaraRaderaMan kan väl säga att vi följer olika saker i fotolivet. Dina ligger väl på det konstnärliga planet och mina kanske är mer rakt på och dokumenterande. Båda behövs.
När jag pluggade en gång i tiden, Tekniskt gymnasium), uppstod diskussionen huruvida skönlitteraturen tillförde något överhuvud taget. Några ansåg att man kunde skrota skönlitteratur till förmån för ren faktalitteratur.
Det var så dumt att jag small av. Jag blir sällan arg, men då hängde smockan i luften.
Så är det med bilder också. Jag njuter i fulla drag av dina bilder. De tillför skönhet i min bildvärld. En skönhet jag inte vill vara utan.
Kramisar
Yngve