Sommaren slut, minnenas höst o vinter

September i Portugal

När du pekar och klickar på bilderna ser du dem i större format.

Ja, så det blev Portugal i år också.  Fast i år hoppar jag över alla strand- och matbilder, satsar på annat i stället. Det får bli bilder av andra slag. Föremål och små händelser som man oftast förbiser eller inte bryr sig om helt enkelt. Jag kommer inte att kommentera bilderna så mycket heller.

Att det blev lite poolside är väl naturligt, behöver inte dokumenteras, men det blev en bra introbild tycker jag. Det som tilldrog sig mitt intresse var att de små fåglarna också gillade att bada vid sidan om stora poolen.

Ibland hade jag kameran tillgänglig när jag fick syn på något som intresserade mig. I detta fall en portugisisk gräshoppa, vad nu en sådan krabat kan heta. Hans kostym var av fint snitt och i snygga färger. Så självklart en bild.

Andra små krabater var fjärilar av okänt ”märke”.  Lyckades fånga rörelsen under flygningen med inställningen 5 bilder/sekund. (Kameran klarar upp till 60 bilder/sekund). ”Offrade” några rutor på fjärilen med macrofunktionen påslagen. Blomman? Inte en blek. Saknade helt böcker i ämnet: Portugals flora och Fauna.

Bevingade vänner av större slag träffade jag också. Fågeln på ledningen satt där under den varma förmiddagen i dryga halvtimmen. Hans kompisar fladdrade runt jagandes insekter och annat ätbart, men den här stackaren satt bara där.

Jag blev orolig att han fastnat i den vridna kabelgruppen. Jag måste kolla efter varför den bara satt. Av och till kom andra fåglar, satte sig bredvid, snackade en stund, matade ibland, innan de flög vidare. Småningom flög den dock iväg med sina kamrater. Det visade sig att fåglarna var något slag av svalor. Kluven stjärt och snabba flygare. Lättad och glad såg jag kamratgänget fladdra runt igen.

Vi var ner till Albufeira ibland. Utanför ett hus stack två stycken plaströr upp ur backen. De var tomma och tankarna snurrade utan att komma någon lösning på spåren. Men jag tycker det blev intressant nog för en bild.

En balkong högt upp på ett tak. Kopplingen blev så klart Romeo och Julia. Ibland blir det så, associationer av alla underliga slag. Men hallå! En balkong, en serenad under fullmånens sken.

Mindre romantiskt är dessa två bilder.

En restaurang i Montechoro, Martinique, som hållits stängd ett par år. Naturen börjar sakta återta förlorat utrymme på nästa bild.

Under en rundresa hamnade vi, hustrun och jag, i Silves. En ort i centrala Algarve. Där finns ett gammalt slott, som vi sett förut, så vi knallade runt i stan istället. Bilderna tog jag för att de intresserade mig. Inga monumentala turistiska objekt alltså.

Fåglar av annat slag fann vi i floden Arade som rinner genom staden.

Jag kollade noga in matrasten för denne långbenta kompis. Den grävde en stund i dybottnen och kom upp med en slingrande sak i näbben. Hade lite svårt att få ned den ty ”saken” slingrade sig rätt ordentligt runt näbben. Såg kul ut så det blev också några bilder.

En anhalt på en rundresa kan bli, och blev, Cabo de São Vicente, Europas västligaste punkt. Självklart blev det även här en och annan bild. Mer eller mindra hisnande. Det är farligt att gå för nära kanterna eftersom det finns mycket lösa stenar här. En minnessten berättar att en ung man gick för nära, halkade och föll. Hans föräldrar lät gjuta stenen till sonens minne.  Närmare än så här kom jag aldrig. Därtill har jag alltför stor respekt för höjder. 

Mitt på en gjuten/murad sida av borgen växte gröna plantor av något slag. (Ni minns väl att jag saknade nödvändiga identifieringsmöjligheter).

Vid staden Sagres inkommer fiskebåtar för att lossa sin last efter nattens fiskafänge. Inte nog med det, där tillverkas även ett gott öl med samma namn, Sagres. Vanligt ljust öl för de som gillar sådant. Ett mörkare öl, Sagres Bohemia. Sedan kommer min egen speciella favorit, Sagres Preta. (Preta betyder svart.) Fastnade här, gjorde jag för fyrtornet. Till höger om tornet nere på stenbarriären sitter en solbadande person. Kanske svårt att se på bilden, men tro mig. Hon sitter där

Alltid kul att studera moln utan att lägga några som helst vetenskapliga värderingar på inhämtade iakttagelser. Nej, det gäller bara färg och form. Här hittade jag rökringar som i sin mångfald bildade ett molntäcke. När jag skulle ta en mer översiktlig bild, råkade en fågel hamna i bild. Jag blev nu inte så väldigt upprörd över det. Det är sådant som händer bara.

”Ingen sommar utan regna”.

I Portugal är det dock inte alltför vanligt. Den här dagen började det dugga lite när vi var ute på strövtåg. Inom ett par minuter var skyfallet ett faktum. Nu är det ju så så att det alltid finns gott om kaféer runt om, så där fann vi snabbt skydd och en Espresso.

Testade Lumixens längsta teleutdrag mot månen runt 18-tiden lokal tid. Jodå, det funkade riktigt bra. Lite grynigt blir det förstås. Men i alla fall.

Så blev det då den 27 september 2012. Två dagar till hemresa och framför allt Arthur Guinness Day. En god anledning att återigen besöka min favoritpub. Erin’s Isle Montechoro. Var annars skall man fira denne noble man om inte på en pub av Irländsk karaktär. Brukar visserligen hänga där av och till ändå. Men eftersom jag är en man of Guinness blir det lite speciellt en dag som denna.

Kom alltså in. Beställde en pint av den svarta nektardrycken Guinness. Av någon anledning förärades jag av en, nej, två presenter. En låda med hopfällbara högtalare passandes en Iphone. I ett litet plaströr vid sidan om ett par hörlurar till Iphone också. (Det ger mig väl anledning att införskaffa en sådan.)

Såg ingen annan som fick present, så jag blev undrande. Men å andra sidan har jag spenderat mången Euro där och innan dess även ett gäng Esqudos. Sett mången fotbollsmatch på deras storbildsteve. Intagit måltider även.

En härlig pub med trevlig stämning, Karaoke, (vilket jag hoppar över av hygieniska skäl, kan inte sjunga rent ser ni.)

Trädrötter trödfötter. 

Så var det tack och adjö för denna gång.

Kvar i bassängen ligger badleksaker som inte längre har några som leker med dem.  De roar sig själva så gott det går i vindarna.

Molnen hopar sig i väster. Det börjar bli höst. Om några timmar går flyget och vi skall hem till Stockholm igen. Där skall vi snart börja längta till nästa nedresa. Det skall vi hålla på med under hela den stundande vintern. Brrrr.

Hoppas ni haft en trevlig semester som jag hade och har alltjämt. Det som återstår nu är att samla till nästa blogg som kommer att bli svartvita bilder.

Tills dess:

Alla vänner därute:
 ta’t lugnt.