Julfridstid

          DET LACKAR MOT JUL IGEN.

Praktiskt taget står den redan utanför dörren och vill in för att sprida sitt enkla budskap om frid i våra enkla käll, även om friden inte infinner sig förrän barnen tröttnat på julklapparna och går över till mer vardagliga sysselsättningar som skola fritis med mer.

          Familjen har varje år försökt lägga sina julklappsinköp så tidigt som möjligt. Jag menar alltså inte så tidigt som möjligt på julaftonsmorgonen utan så tidigt som möjligt före nämnda afton.

          I år har vi inte ens diskuterat problemet, luttrade av tidigare års misslyckade försök på det området. I år hade jag tänkt att vi skulle göra våra julklappar själva. Tag till exempel något som blivit så populärt numer, torkade växter. Det går alldeles utmärkt att göra trevliga buketter  av alla de torkade växter som blivit och alltid blir resultatet av min blombevattningsteknik eller om det var själva frånvaron...? Hursomhelst. Tanken är väckt och skall dryftas med de övriga i den trängsta familjekretsen...eller?

          Kanske kan man slå ett slag för hantverkets återinförande i hemmen? Förr gjorde man ju alltid allt själv i hushållen till hushållen. Klart att själva slakten hoppar jag gärna över, men det finns ju så mycket annat. Man kan t ex gå ut i skogen och finna rätt på skogspinnar av olika slag och fason. Dessa kan man slå ini trevligt mönstrat julpapper och ge bort till vänner och bekanta. (Det är kanske inte värt att blanda in släkten i detta experiment) Vem vet, skogspinnens skog kanske blivit till en ny stadsdel om några år och då kan det ju vara trevligt med ett minne från en plats som en gång levde alldeles naturligt så att säga.

          Man kan ju också tänka sig att i paketet innesluta en handskriven papperslapp, (hantverket igen!), med hurtiga beskrivningar på alla de saker man skulle kunna tillverka av den inslagna pinnen. Detta med hjälp av enbart en liten kniv av vass karaktär samt något tålamod och fantasi. Är man sedan smart, och det är man ju, lägger man även in några plåsterlappar av olika slag och format. Bomullstussar kan också vara bra att bipacka så de små i mottagarfamiljerna slipper höra vilket enormt förråd av fula ord mottagaren besitter när något går snett i hantverkandet, för det gör det för det mesta...i alla fall i början ju. Folk har inte samma handlag som förr.

          Fler och fler väljer plastgranar av praktiska eller andra skäl. Men dominerande är dock så kallade levande granar. (De flesta levande granar verkar dock mycket döda så fort de har betalts, kommit in i stugvärmen och försäljaren packat ihop har jag en känsla av.) Det som kännetecknar en levande gran är kanske just det faktum att den då och då släpper ifrån sig ett knippe barr, för att efter trettondagen stå där naken och skamsen. Men hav förtröstan. Varför inte utnyttja detta faktum till anordnandet av små trevliga tävlingar familjer emellan. Detta ökar granngemenskapen väsentligt

          Man tävlar om vilken familjs gran som barrar mest, per dygn eller annan valfri tidsrymd. Som kontrollant väljer man lämpligast en familj vilken anammat plastgranen som julträd. De kommer att räkna alla barr med yttersta noggrannhet och skadeglädje och kommer därför inte att kräva ersättning för sin medverkan. Blotta åsynen av andras barrande granar och tanken på den egna icke barrande plastgranen är belöning nog. Den familj vars gran barrar minst eller mest, (tävlande bestämmer själva vilka regler som skall gälla. Detta kanske också främjar grannsamverkan....), vinner varsin skinksmörgås av de övriga deltagande familjerna.

          Varnas bör redan nu alla de som tänker sig att taktikköpa sin gran månader i förväg. Straffet måste sättas mycket högt. Livstids avstängning från allt granbarrstävlande kan förekomma i de allra grövsta fallen. (Jfr doping inom vissa idrottsgrenar vilka dock inte nödvändigtvis ha med julen att göra.).

          Andra tävlingar kunna anordnas med lite fantasi: Vackraste tomten, snyggaste skulpturen av rinnande stearin, längsta grötrimmet eller julklappsversen m.m. Släpp fantasin loss så ordnar sig nog resten.

          Efter julaftonen återstår bara några dästa mellandagar då man kan motionera genom att springa i affärerna under mellandagsreorna. Där försvinner, förutom pengarna, en massa onyttiga överflödskalorier som samlats under julens frosserier.

Så denna jul kanske det blir en...?