Jag har ett förhållande till poesi

Poesin och jag del 1.

Min hylla för poesin

jag nu vill hylla

Mitt förhållande till poesi är gott gottigottgott. Jag läser gärna dikter i alla former. Somt begriper jag, somt förblir ett mysterium. Jag känner att jag inte behöver begripa. Jag kan känna, smaka och förnimma.  Jag läser och upplever. Ibland öppnas svindlande värdar av något. Ibland blir jag inte berörd alls. Jag har ett bigamiförhållande till poesi och prosa.

Till mina gamla vänner måste jag räkna Nils Ferlin och Dan Andersson. En lång vänskap som började när jag gjorde rekryten 1965-1966 i Boden. Infanteriet hade lånat mig ett tag. Där, på biblioteket, lånte jag en bok av Nils Ferlin. Jag läste och häpnade över den nya värld som öppnade sig.

Kamraterna på logementet tittade misstroget, misstänksamt på stollen som läste dikter. Men jag läste ändå. Småningom fick jag efterföljare. Jag började skriva själv, rimmande verser klart inspirerad av Ferlin. Kamraterna på logementet tittade misstroget, misstänksamt på stollen som skrev dikter. Men jag skrev ändå. Småningom fick jag efterföljare.

Den jag minns direkt nu återfinns i Goggles och heter:

 Krig

Från människornas kvavda hop
Steg mot rymden ett ångestrop:
Vi trängtar att befrias!
Tungt klättrar Döden ur sin grop:
här kommer jag: Messias.

Det finns en annan som kan tyckas vara aktuellare än någonsin. Ur Barfotabarn.

Si, världen är förklarad

Si, världen är förklarad – i vetenskapens ljus
fördunstar all vår oro och smärta.
Nu är det inte långt mellan människornas hus,
men långt mellan hjärta och hjärta.

1965 uti Bodens stad, jag var då 21 år, köpte jag mig så en bok. 14.50 kostade den och det var ungefär en veckolön enligt soldatsolden á 2.50/dag. (11.50 för medlemmar i svalans lyrikklubb. Vilket jag inte var.)
i boken skrev jag: ”Köpt 1965 i Boden av 1224 Åkerlund 8 komp 3 log. I 19.”

Den boken heter En döddansares visor. Förord av Gunnar Ekelöf. Bara en så’n sak. Ur den boken :

I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Efter det inköpet, som gav mig blodad tand, har jag införskaffat fler.

En döddansares visor
Barfotabarn
Goggles
Med många kulörta lyktor
Kejsarens papegoja

Nu fattas bara:En gammal cylinderhatt och Från mitt ekorrhjul som jag skall söka få tag i.

Dagens poesiböcker av Nils Ferlin

Efter militärtjänstgöringen fortsatte diktläsandet. Jag läste dock inte bara poesi, det blev en hel del prosa också. Jag upptäckte av en händelse en hysteriskt rolig, men avliden författare. Han skrev även han poesi, men det var hans andra ådra som fängslade mig. Han hette. Axel Wallengren. Skrev under den mer välkända pseudonymen Falstaff Fakir. http://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_Wallengren

Hysteriskt rolig man. Många skrattårar, men det är en annan historia.

Nästa avsnitt i Poesin och jag kommer att handla mycket om Dan Andersson. En vildmarkens poet vars ord ger mig bilder att njuta av och till. Ett slags poesins sus i trädkronorna vilket berörde och berör mig mycket.

Jag kommer även att berätta om hur jag läste dikter på en fackföreningskurs, varvid en ansträngd tystnad uppstod.

Trevlig advent på er alla därute.