att göra det själv
Bättre blånagel än aldrig slå i en spik. En travestering så god som någon, sann eller inte. Ibland kommer det för mig sådana tankar, onödiga eller ej, finns de bara där när man minst behöver dem. Alltid finns också hustrun där och ler överseende ty hon vet sanningen mina vänner.
Det finns många sätt att slå i spikar på, men för mig slutar det oftast med att jag lägger fingrarna emellan, åtminstone ena tummen. Oj, så lite skönt det är. Men det bekommer egentligen inte en sann "gördetsjälvare". Det är en sådan jag brukar inbilla mig att jag är.
Det hela brukar börja med att man kommer över någon bok i ämnet gör det själv. Det finns en uppsjö dylika i olika ämnesområden, från "gör en dumhet" till "bygg din egen jumbojet av gamla ölburkar". Alla har det gemensamt att det verkar så himla enkelt när man läser om det. När man sedan verkligen tänker göra det man nu tänkt visar det sig att man inte ens kan förstå det som står i dessa böcker...till alla delar, ty det blir alltid fel.
Aldrig har så mycket komplicerat blivit så enkelt som i dessa böcker, (se där, åter en av dessa travesteringar jag är så full utav), Jag gör dem själv ). De som författar dessa böcker vet minsann hur man gör ett stort berg av en liten fjäder. Men som sagt, allt kan man göra med hjälp av dessa gördetsjälv-böcker. Kanske inte inom medicin eller kirurgi, men lugn kära vänner, det kommer, det kommer.
Jag tänker mig att Martin Timell och TV 4 startar upp en ny serie, "Äntligen kirurg" och börjar med att ta ut en inflammerad blindtarm. Karin Mannerstål kommer senare och lägger ett pastellfärgat omslag. Bosse Rappne planterar efteråt nytt prydligt navelludd som får blomma upp lagom till midsommar.
Veckan därpå kommer Björn Christensson att med hjälp av Tigersågen kapa ett revben på Martin och skapa en ny kvinna till serien. Personligen gillar jag inte Tigersågar. Jag tycker tigrarna skall få vara ifred. Har ni hört en tiger ryta hungrigt förtår ni vad jag tänker. (Jodå, jag hörde det på Kolmården en gång. Pälsen står fortfarande.)
Investera några kronor i en dylik bok och hela världen ligger för dina fötter. Vad som sedan behövs är några tusenlappar att investera i alla de dyrbara hobbymaskiner man behöver för att fullfölja det man avsåg när boken anskaffades. När, och om du köper en sådan bok, visa den aldrig för din äkta hälft, ty skrattar hon sig inte fördärvad så ger hon dig ingen ro förrän du fullföljt dina en gång så vaga planer. Vissa äkta hälfter känner ej till ord som omöjligt eller nästan omöjligt i dessa sammanhang. Några kan inte ens stava till ordet svårt, hur det nu kan komma sig.
En sann "gördetsjälvare" visar dig gärna sina ärr och andra tecken på eskapader. -"Det här såret fick jag i Afrika 1963, när jag hämtade palisander till ett tebord jag gjorde själv", eller, -"Detta ärr blev till då jag höll på att skära av mig tummen då jag skulle göra en tandpetare till svärmor av en 500-årig ek i Uppland, det var visst 54, tror jag. Den här praktblåsan fick jag när jag bläddrade igenom senaste Jula-katalogen. Precis så kan det låta när en "gördetsjälvare" sätter igång. Lägg alltså märke till en gördetsjälvares blånagel och du får en vän för livet.
Själv har jag en mardröm i denna väg: Familjen har varit på IKEA och handlat en eller flera möbler till hemmet. Långt in på sena natten sitter man där, omgiven av skruvar och muttrar up till öronen och lättbegripliga ritningar upp till knäna. Inget passar och allt blir fel. Det är ingen ordning på allting, hela golvet är fullt av väggar och tak. Desperat slänger man grejorna, tar en kall pilsner och ger upp. Man inser lätt att denna gång måste det vara fel på ritningarna eller grejorna man fått med hem. I morgon skall man minsann... Plötsligt ropar ens hustru, som fått ihop, vad det nu var man köpte, utan ritningar, på en kvart.
Kvinnlig intuition säger hon och ler segervisst. Övertygad om att hon måtte stå i förbund med hemliga makter tar man sig en kall pilsner till och bestämmer sig att aldrig mer handla monteringsfärdiga möbler. Men nästa gång står man där i alla fall, man måste ju glömma och gå vidare. Fråga en maratonlöpare eller en vasa-loppsåkare alldeles efter ett svettigt lopp och de skall minsann aldrig mer ge sig på detta vansinne, men nästa år står de där i alla fall på startlinjen full av kraft, energi och inspiration. Så är det bara. Minnen kan vara behagligt korta ibland.
Underbart Yngve, fantastiskt rolig läsning!Bamsekram från Nina
SvaraRadera