I slutat av oktober åkte vi till Portugal.
Att tillbringa några dagar med värme och sol var det primära målet. Vädret hade varit så där både här och där. Men resan var bokad sedan länge och det 17 oktober satte vi oss tillrätta på ett plan till Wien för att där byta till Lissabon och Cascais.
En omväg, men det enda rimliga alternativet vid bokningstillfället. Det fungerade alldeles utmärkt. vi kom fram i tid och vädret började bra. Sol och varmt som vi hoppats.
Det blev en hel del utflykter och möten med goda vänner. God mat fanns det också, som alltid. Vi njöt av allt de tio dagar vi skulle vara där.
Inte helt förvånande hade jag kamera med mig. Min trogna Lumix FZ150 som varit med i många år nu. De sista åren hade funktioner försvunnit så även autofokusen. Manuell fokus fungerade så jag körde vidare med den ändå. Småningom kommer jag att byta ut den mot en tidsenligare kamera tänker jag.
Några av följande bilder är tagna med den fina kameran, andra med iPhone 7 som också funkar bra som kamera.
När du pekar och klickar på bilderna kan du se dem i större format.
Avresedag Arlanda
På Wiens Flygplats väntade TAP på oss.
Vi kom fram i god tid och inhandlade en
lätt kvällsmåltid för att hälsa oss
välkomna hem. (Så kändes det).
Vid Cascais Marina.
För snabba transporter över floden Tejo.
Han travar stenar på varandra.
Vet inte hur han gör, men han gör det utan
lim eller andra klibbiga hjälpmedel.
Tycker han var värd ett eget porträtt.
Några av han alster.
En dag tog vi en båt över floden Tejo
för en utflykt till Cacilhas, Almada.
Det var inte meningen så från
början. Det blev ett infall som blev bra.
Mottot: Dit näsan pekar.
En ubåt ligger upplagd. Vi kunde tyvärr inte gå ombord.
En båt; en fregatt, D. Fernando II e Gloria
kunde vi gå ombord på, in i och ner i. Mycket intressant.
Direkt från Instagram.
Kanondäck skulle jag gissa på. :-)
Närmare.
Allt var kanonfint och vi fick en liten aning om hur det
kunde ha varit en gång
.
Duvor som badar och håller sig rena.
Duvors kärleksmöten...
En flirt som lönade sig, hen föll slutligen för
allt tjusigt kråmande.
Lite annorlunda väggmålningar.
En fadoartist Maria Severa Avled 1846 bara
26 år gammal i sviterna av Tbc. Hyllas i dag med
denna väggmålning.
En av många fontäner i Lissabon. Kort slutartid
ger mig intrycket av glaspelare/skulpturer.
Nattbilder. Här en bra restaurang med bra mat.
I bilden känns den ligga öde, men, icke så.
En öde strand på väg hem.
En turistgata i Cascais med typisk stenläggning.
Efter en väl aväten middag förstärker mönstret
effekterna av några glas vin.
"Vår" gata at night.
Också "vår" gata, övervakad av gubben i månen.
Flodens farkoster.
En annan av flodens farkoster. En av många
maneter, (som man inte "eter").
Utefter kusten norrut, (12 mil från Lissabon),
ligger Nazaré.en plats välkänd för enorma vågor
som surfare älskar. Vi såg inga vågor nu,
de kommer i november.
Stränderna i Nazaré skäms inte heller för sig.
Finkornig sand mellan tårna hela vägen.
Med Lumixen Zoomade jag in livet på beachen.
Den Zoomen sparade in många långa steg åt mig.
Bästa utkiken i stan.
Vid Peniche kunde vi beundra havet och klipporna.
Klippformationer som påminde om Raukarna på Gotland.
Närkontakt i tunnelbanan.
I Lissabon fanns världsutställningen Expo '98.
Vi var där då. Köpte tredagars biljett. Sista dagen tog vi
en båttripp från Cascais. Vi besåg avslutningsfyrverkeriet
från havet och det var ingen dålig upplevelse.
Nu, 20 år senare återsåg vi området.
Mässområdets flaggspel finns fortfarande. Området
består i allt väsentligt. Kul att se igen.
Linbanan åkte vi då och det blev en tur i dag med
för minnenas skull.
I Oceanium återsåg vi alla akvarier. Vi var inne redan 1998
när det begav sig. Väldigt mycket folk, men sevärt.
Hisnande perspektiv i undervattensmiljö.
Strandpromenaden vi brukar promenera på. Denna vid Cascais
är på 3,5 km t o r. Många steg har vi tagit här genom åren. Det
finns restauranger och "törstsläckarbarer" längs vägen.
En liten pilsner svalkar på vägen i värmen.
En Mojito kunde också vederkvicka.
Ett toagolv av mindre lyckad design.
Portugals president Marcelo Rebelo de Sousa sitter i lugn och
ro, ätandes en macka eller något.
Han strövar runt fri och oantastad i Cascais där han bor. Vi träffade
honom i våras då vi var här. Då han kom fram och pratade med oss.
Förutom att många roliga funktioner ramlat bort efter en smärre incident
för några år sedan, slutade även autofokus att göra tjänst. Manuell hantering gäller.
Här på bilden är en trasig bildskärm, det sista som behövde hända.
Hej då, Lumix FZ150. Du har varit en trevlig resekamrat.
Nu får du vila.
Så var våra dagar över för denna gång. Vi hade tur med vädret.
Innan vi åkte ned var vädret si så där.
Fr o m i morgon skall det bli sämre igen. Vi lyckades
hitta luckan tydligen.
I dis och dimma flög vi hemåt via Wien igen.
Det blev en bra hemresa om än dis och dimma och
turbulens störde lugnet något litet.
Men vi fick trösta oss med en bra måltid som Maria beställt
när hon bokade resan. De övriga tittade lite avundsjukt då
de mumsade i sig halvtorra mackor.
Tack Maria för omtanken.
Hemresan blev lite annorlunda. När vi väntade på att få lyfta. det kom inflygande plan, såg vi ett plan glida in för landning för att strax öka farten och lyfte igen. Det har vi aldrig upplevt under drygt 45 års flygande hit och dit.
(1973 flög vi ner för första gången till Lissabon. När vi landande hördes en kraftig smäll på höger sida, vi hade fått punktering på ett av hjulparen. Det gick bra i a f.)
När vi skulle landa i Wien tvingades vår pilot att avbryta landningen också (!), flyga en runda innan nästa försök. Alltså 2 ggr under samma flygning. Rätt otippat.
Summeringen blir: Alldeles underbara dagar då vi gjorde vad som föll oss in för stunden.
Tills nästa gång:
Kommentarer
Skicka en kommentar