Vaknade en morgon i oktober att det blåste hårt så rutorna skallrade. Jag gick ned till affären för att köpa frukostbrödet och höll nästan på att blåsa bort.
Utanför vårt fönster blåste träd sönder.Vi såg från balkongen att ett stort tankfartyg, (Tokyo Spirit), låg väldigt nära Cascais Marina. Så nära hade vi aldrig sett så stora fartyg ligga förut. Efter frukosten satte vi på nyheterna på teven och de rapporterade om stormen och att det varit skador rumt om i Lissabonområdet. Så fick vi se en film på fartyget vi sett från balkongen.
Det hade legat för ankar en bra bit längre ut. Den hårda vinden, (127 m/sek.), hade fått fartyget att ta vind och slitit ankaren från botten och fått fartyget att driva rakt mot land. De kunde inte göra något utan måste få hjälp. Ombord fanns 22 mans besättning som vägrade lämna fartyget.
Vi åkte genast iväg, nyfikna som vi är, för att beskåda äventyret. Kameror och mobiler i högsta hugg.
Som tur var skedde ingen större olycka denna gång. Det hade dock varit mycket nära under tidiga morgontimmar.
Här kommer nu ett antal utvalda bilder.
När du pekar och klickar på bilderna kan du se dem i större format.
Utanför våra fönster blåste trägrenar ner.
Vi gick upp på taket för en överblick.
Fartyget låg väldigt nära piren till Cascais Marina.
På teve var det stort uppslaget reportage om fartyget.
Vi åkte med kameror för att beskåda det som vi
tyckte var ett äventyr.
Vi var långt ifrån ensamma. Folk från när och fjärran
kom för att beskåda.
Stormen började avta. Fortfarande gick det höga vågor.
Under tidigare morgontimmar hade det blåst ca:
127 m/sek med vågor på över tio meter.
Vågorna slog skummande upp över stenarna vid stranden.
Där låg ett containerfartyg som guppade kraftigt
i sjögången. De var också illa ute p g a motorhaveri.
De låg dock för ankar, men drevs runt sitt egna ankare och
gungade kraftigt.
Fina bilder kunde man få i a f.
Här har högvattnet lyft det tomma tankfartyget som nu började
driva in mot marinan. Fort gick det också.
Aktern slog in mot marinans pir.
Dramatiska bilder på ett snabbt skeende.
Allt närmare kom de.
Här är nu fartygen fast mot marinans skyddande pir.
En av hamnpoliserna såg mig fotografera.
Stopp nu. Du måste gå härifrån, sade han och vinkade
med handen att jag skulle gå.
Jag låtsade inte se och höra honom. Slutligen tog han tag i mig
och mer eller mindre föste mig därifrån.
Tankfartyget var nu tomt, men gasen i tankarna
utgjorde en stor explosionsrisk om stenarna, fartyget
vilade emot, skavde hål i skrovet.
En liten bit därifrån stannade jag till för att ta fler bilder.
Men föstes bort därifrån tillsammans med många andra
nyfikna. Intill båten stod nu bara pressfolk.
Nu hade det anlänt några bogserbåtar.
De klarade inte själva av detta stora fartyg. (270 m.)
Man måste invänta högsjöbogserare.
Plötsligt fick vi lämna även detta område. Nu skulle hela
marinan evakueras.
Så här på avstånd ser det ganska odramatiskt ut.
Vädret förbättrades hela tiden snabbt.
På hemväg såg vi många spår av nattens hårda vindat.
Hela grenar hade brutits av. Träd hade fallit.
På eftermiddagen såg vi detta i en nätupplaga av tidningen
Correio da manha. (Morgonposten)
Maria och jag ses fotograferande.
Även i pappersupplagan.
Nästa dag, den 18 oktober var det nästan kav lugnt.
Fler bogserbåtar, (Vi räknade till sju totalt), hade anslutit
och skulle nu dra fartyget ut och bort från det
farliga grannskapet.
Vid högvattnet gick det bra att dra henne flott.
Längre och längre ut kom hon.
Nu fick hon bogserarassistens ända bort till
ett varv i Setubal. (Strax söder om Lissabon.)
Dramat var över och som tur var inträffade inget allvarligt. Vi hade upplevt ett litet äventyr i lugnet.
Tokyo Spirit hade varit på väg till just varvet i Setubal för service. De låg och väntade på lotsar som skulle lotsa dem förbi alla sandbankar som finns i vattnen på väg mot setubal. Så kom då stormen som sabbade så mycket. Men det gick ju bra till slut.
Vi tackar för äventyret och kunde njuta lite i bättre väder senare.
Man får hä ge både ris och ros.
SvaraRaderaTack.