En dag i Yngve Åkerlunds liv.
Mina fötter tar mig dit jag vill, eller inte. Ibland får de eget liv och då gäller det bara att hänga med i svängarna.
Jag går upp på morgonen med en bestämd uppfattning om vart jag tänker styra min kosa. Så fort mina fötter landar på asfalten utanför huset blir de som galna och tar genast över kommandot. Självklart häger jag med, Vad annat att göra?
Detta är en dag i Yngve Åkerlunds liv. Men det finns ju andra dagar också, andra dagar som jag ber att få återkomma till i kommande inlägg.
När du pekar och klickar på
bilderna kan du se dem i större format.
Fötterna tog mig till pendeltågsstationen för vidare
färd mot Stockholm.
Urvädersgränd 3, där Bellman bodde 1770-74.
Våningen förvaltas nu av Sällskapet Par Bricole.
Efter en lugn och sansad promenad hamnar vi,
mina fötter och jag, vid Stadsgården. Jag börjar
sakta ana vart de för mig.
Bilden är ett montage.
Vi sätter oss en stund för att titta ut över vattnet. Det har
en lugnande effekt. Att sedan känna doften av det
bräckta vattnet från Saltsjön blir som balsam för
kropp och själ.
Vi sitter en stund innan vi återupptar vandringen mot...
...Fotografiska museet. Där är vi hemma, fötterna och jag.
Här är vi på väg till trappan som leder upp till...
...Fotografiskas bistro. Där väntar en ljuvlig latte och
Kardemummabulle. Sålunda styrkta vandrar vi sedan ned
till utställningarna. Börjar med Helmut Newtons bilder.
Helmut Newton är en fotograf som visar upp en
mängd intressanta bilder. Pornografi? Nej, det
tycker jag inte.
Pieter Hugo
är en kontroversiell konstnär.
Hans bilder får i alla fall mig att tänka ett
varv till. Måste ses!
Efter en snabb vandring genom museet Vandrar vi
vidare i livet. Eftersom jag är "familjemedlem",alltså
innehar ett årskort, kan jag komma och gå hur
mycket jag vill. Hinner alltså fundera en hel del
över de bilder jag ser.
vidare upp mot Kungsträdgården.
Efter ytterligare en promenad uppefter Hamngatan
förbi Sergels torg och Kulturhuset, där jag brukar
slinka in av och till, tog fötterna mig till Centralen.
Detta för en hemfärd i all hast. Måste åka ut till landet.
Så efter en dryg timme i bilen var fötterna och jag
framme och kunde känna gräs och skogsdoft efter
stadspromenadens avgasdofter, Ahhhhh.
Där, i Kungsträdgården, måste jag stanna till och
ta mig en skarp funderare. Hur länge har jag
varit borta. Har hösten kommit?
Olustiga små rysningar kröp upp efter ryggen.
Vid Kungsträdgården säljes mjukglass till hugade. Då,
då blev det sommar igen och jag njöt. Länge!
förbi Sergels torg och Kulturhuset, där jag brukar
slinka in av och till, tog fötterna mig till Centralen.
Detta för en hemfärd i all hast. Måste åka ut till landet.
Här tar fötterna mig nedför trapporna vid
Pendeltågsstationen Ulriksdal.
Av med skorna och ett snabbt fotbad för att pigga upp
trötta fötter som tagit mig fram och tillbaka, hit och dit
som de ha för vana. Sedan en snabb dusch.
Fötterna har nu bytt klädsel för med luftiga och lätta
sandaler. De gasar iväg upp till Knutby för att
i morgon ta emot Snickare för återställande av
upprivet golv. Upprivet efter en lättare fuktskada.
framme och kunde känna gräs och skogsdoft efter
stadspromenadens avgasdofter, Ahhhhh.
0
Gamla ärevördiga Hotell Continental, som det hette en
gång i tiden. Denna bild är från 2012-01-03.
Nu 20 månader senare finns det inte mer.
Så var det slut för denna gång. Nu har ni fått följa mej genom en dag i livet. En bland många.
Kommentarer
Skicka en kommentar